Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Ni som känner mig in på förhuden vet ju kanske att jag oftast slänger ur mig ett skratt istället för att gråta, även om tårarna många gånger vore mer logiskt att släppa fria. Jag har alltid velat göra lumpen, ända sedan jag va kid, typ sett storebröderna komma hem i sina gröna kläder, berättat historier om övningar och polare man fått... ja ni vet kanske. Igår fick jag ett brev på två rader, två rader motsvarade elva månader av mitt liv, kändes jävligt logiskt. Orden i dom två raderna snodde min möjlighet till att göra lumpen vilket suger bra duktigt. Ja tänk dig själv att i dagens situation på mindre än 20 sekunder gå från att ha de närmaste 11 månaderna planerade till 11 months of plain paper! Att man dessutom lagt ner så jävla mycket tid att träna inför skiten får mig nästan att vilja fläta tarmarna på brillormarna som tog beslutet. TVI PÅ SYSTEMET!

Aja, nog gnällt från min sida. Newton, jävligt ball snubbe för övrigt, sa nån gång något i stil med "every action has an opposit and equal reaction". Mycket riktigt så tog jag några mindre begrundade beslut igår. Några som idag inte rimmar skitbra:

•-          Slutade snusa

•-          Bli nya Ronnie Coleman innan sommarn

•-          Skaffa mig ett fast jobb inom 7 dagar.

Dom två sista - säkert jävligt kloka. Det första - typ de dummaste jag gjort. Det är 26,5 h sen jag tog det beslutet nu och jag mår sämre för varje sekund. Robsi beskrev mitt beteende igår, tyvärr va han inte ens i närheten av sanningen.

Jag har så ont i huvet att jag undrar om jag har fått punka!

Känner mig lika smart som Bambi kände sig när han gick ut på isen.
Är lika trött som Kalle-Anka är på julafton!!

3 dagar Robsi - vadet är taget... men till vilken nytta!

hank.